Källa: https://www.dn.se/debatt/praktiska-forsok-battre-an-teoretiska-modeller/
DN DEBATT REPLIKER
DN Debatt Repliker. ”Praktiska försök bättre än teoretiska modeller”
Publicerad 21 november 2021 14:31
REPLIK DN DEBATT 12/11.
Torbjörn Åkermark, doktor i korrosionslära: För att fatta beslut om slutförvaret av kärnavfall vidare krävs vetenskapliga bevis.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Den som anser att ”fakta, vetenskap och öppenhet är nyckelord” bör inte – som företaget Statens Kärnbränslehantering (SKB) gör i en replik på en debattartikel i DN – påstå ”att alla underlag finns på plats” för att föra processen att bygga ett slutförvar vidare.
Den 31 juli 2010 skrev jag en debattartikel i DN med titeln ”Oseriöst att bygga slutförvar för kärnavfallet redan nu”. Jag kan konstatera att sedan dess skett en förstärkning av de argument jag använde mig av då.
Det senaste i denna riktning är den vetenskapliga artikel som Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, Naturskyddsföreningen och två professorer i korrosionslära på Kungliga tekniska högskolan hänvisade till ovan nämnda artikel på DN Debatt. Det är svårt att hänvisa till vetenskap i fallet med kopparkorrosion eftersom den vetenskapliga världen är djup splittrad i två läger. Det ena lägret stödjer teorin som säger att korrosionen av koppar kommer vara försumbar. Det andra lägret anser att det hela tiden kommer fram nya veteskapliga resultat som visar på en alldeles för hög korrosion.
När Mark- och miljödomstolen behandlade ärendet om slutförvaret lyssnade den till båda dessa läger och kom fram till att det fanns fem oklara punkter när det gällde kopparkorrosion. Ett omfattande arbete skulle behövas göras för att klargöra dessa frågor.
Parallellt behandlade även Strålskyddsmyndigheten (SSM) ärendet. Myndigheten ansåg att det inte fanns några oklara punkter. Det är därför märkligt att Svensk Kärnbränslehantering i sin replik hänvisar till denna myndighet när det gäller domstolens utlåtande eftersom den redan 2018 fastslog att det inte fanns några oklarheter.
Den centrala frågan som regeringen ska ta hänsyn till när det gäller domstolens utlåtande är om det kommit in ett betydande nytt underlag som klarlägger de fem oklara frågorna. Det man kan konstatera är att den komplettering som SKB gjort inte alls gjorts på det sätt som skulle behövas.
Det har inte tillkommit något som väsentligt ändrar situationen sedan domstolen kom med sitt utlåtande 2018. Att SSM återigen anser att det inte finns några oklarheter tillför inte något nytt. Det finns därför en överhängande risk att domstolen skulle avvisa ansökan angående slutförvaret på grund av ett bristande underlag på samma sätt som i fallet med Cementa. Regeringen borde inte bidra till ytterligare ett ”cirkus Cementa”.
Att Finland har börjat bygga ett slutförvar använts ofta som argument för att även Sverige ska börja bygga ett slutförvar enligt samma metod. Ett problematiskt faktum är att behandlingen av slutförvarsfrågan i Finland och Sverige har skett på två olika sätt.
I Finland har man börjat bygga ett slutförvar, men den nödvända miljöprövningen ska ske först när slutförvaret är klart. Först efter den prövningen kan man börja deponera avfallet. Man bygger alltså ett slutförvar, men besluten till att börja använda det saknas.
Den finländska processen har varit i stort sett sluten och insynen har varit obefintlig. I Sverige ska man först visa att ett slutförvar kommer fungera och därefter ska de nödvändiga miljötillstånden beviljas innan det börjar byggas. Att jämföra det som sker i Finland med det som sker i Sverige är därför som att jämföra äpplen och päron.
Ett av de viktigaste stegen i all produktutveckling är fungerande prototyper. I fallet med slutförvaret kan man inte bygga en prototyp som man vet har en livslängd på 100 000 år. Det som borde vara ett krav är att SKB kan göra prototyper där korrosionen kommer vara tillräckligt låg under de första 10-20 åren, eller åtminstone under ett år.
I de prototypförsök som hittills gjorts har korrosionen varit ungefär 1 000 gånger för hög. Bilden på bottenplattan i Lot-försöket kan knappast anses vara en skinande blank kopparyta som teorin förutsäger. Det grundläggande problemet är att SKB med teoretiska modeller i stället för praktiska försök försöker visa hur slutförvaret ska fungera.
För att föra frågan om slutförvaret vidare skulle regeringen behöva konkreta och samstämmiga vetenskapliga bevis som visar att kopparkorrosionen kommer vara tillräckligt låg. I dag är det bara vetenskapsmän kopplade till kärnkraftindustrin som kommer fram till dessa resultat.
DN Debatt. 12 november 2021
Debattartikel (länkar på dn.se)
KTH-professorer och miljöorganisationer:
”Offentliggör fakta om skadade kopparrör för kärnavfallet”
Repliker
Jessica Palmqvist, Svensk Kärnbränslehantering:
”Utdragen miljökatastrof ett otänkbart scenario”
Torbjörn Åkermark, doktor i korrosionslära:
”Praktiska försök bättre än teoretiska modeller”