För information om boken se: Moberg, Åsa. 2014-03. Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten – en bok om kärnkraft.
I boken beskrivs det detaljrikt och målande kring 1950-talets atom-yra, som framförallt fanns hos de länder som gått ”vinnande” ur andra världskriget som USA, Storbritannien och Sovjetunionen. Atom-yran var inte mindre hos Sverige, som satsade för fullt på en egen atombomb. Moberg guidar oss skickligt kring 50-talets politiska idéer och atomvisioner som innehöll ambitiösa planer på att bygga egna atomkraftverk och tillverka egna atomvapen. Detta främst i Sverige men också i många andra länder. Förutom arbetstillfällen så skulle atomkraften också bevara tillgången på olja och vara en lönsam industri för staten som de kunde vinna en hel del kapital på. Sveriges satsning på atomvapen blev istället en satsning på elproducerande atomkraft, som inbegrep ett namnbyte från ”atomkraft” till ”kärnkraft” för att skapa en fredligare touch och inte bli lika associerad med kapprustningen under kalla kriget eller atombomberna som skördat så många människoliv
I boken finns en löpande feministisk tanke som lyfter kärnkraften ur ett könsperspektiv, vilket gav en intressant dimension i läsningen som skulle kunnat vara ännu mer omfattande. Moberg lyfter perspektivet att fysiker som var skeptiska mot atomkraften inte blev lyssnade på trots att de var män, vilket säger något om den stora politiska viljan att lasera kärnkraften. Motståndsrörelsen mot kärnkraft organiserades till största delen av kvinnor medan männen i maktposition inom politik, industri och militär försökte sälja in den fredliga kärnkraften. Dimensionen kring maktens mäns besatthet kring kärnkraften skildras med många olika exempel, statsministerns bakgrund inom det naturvetenskapliga fältet nämns såväl som Ulla Lindströms memoarer, där hon beskriver dem som ”ivriga pojkar” som fått en ny spännande leksak att testa. Enligt opinionsundersökningar har kvinnor varit mer negativa till kärnkraft än män, vilket väcker tankar om hur det kan komma sig. Det socialdemokratiska kvinnoförbundet intog en så pass stark ståndpunkt mot kärnkraft att det skapade splittring i partiet.
Intressant var också att läsa informationen om strålskydd som Moberg plockat ur en handbok från 1960-talet där det beskrivs, lite väl lättsamt kan tyckas, hur man som soldat ska göra vid anfall med atomvapen samtidigt som otaliga antal skyddsrum byggdes. Moberg räds inte för att i boken visa en bit av den mörkare sidan av kärnkraftens historia som kantas av hemlighetsmakeri, övervakning och katastrofer. Genom boken lär vi oss inte bara om kärntekniska begrepp och objektiva händelser, vi får också en blick in i oss själva som människor och i dåtidens människors ambitioner och idéer. Att naturvänner, jordbrukar-, landsbygds- och friluftsorganisationer då hade en stark vilja att inrätta atomkraftverk kan verka oförståeligt idag med tanke på alla förnybara energialternativ som finns utvecklade nu. På 1950-talet ville de dock rädda älvarna undan vattenkraften, som riskerade att behöva en kraftig expansion för att möta det förväntade växande energibehovet hos befolkningen.
Moberg har genom boken följt en timeline som inkluderar atom-yran på 60-talet, den minskade efterfrågan på reaktorer i slutet av 70-talet, Harrisburgolyckan 1979, Folkomröstningen 1980, Tjernobylolyckan 1986, Fukushima 2011. Det är omöjligt att inte bli berörd av Mobergs målande beskrivningar av olyckorna och speciellt Tjernobylolyckan där arbetare i Sovjetunionen sanerade och dekontaminerade områden under tvång, människor som omkommer under släckningen av reaktorbranden eller boende i Prypjat som fick lämna sina hem och aldrig komma tillbaka. Boken har ett noggrant utformat referenssystem med många olika källor och mycket informativ statistik.
Moberg skriver rappt och kritiskt om industrins makt över politiken i kärnkraftsfrågan och benämner personalen i Forsmark vid händelsen 2006 som ”berusade operatörer” och har flera personliga anekdoter att bjuda på som rör kärnkraften. Flera citat från framstående personer inom industrin och politiken har klippts in för att illustrera naiviteten och den hopplöst orubbade tron på kärnkraften trots alla kostnader, problem och olyckor vilket ger en komisk poäng. Boken bidrar till en ökad förståelse kring kärnkraftens ställning genom historien fram till nutid kring hur kärnkraften ser ut idag i många olika länder men väcker även diskussioner kring feminism i samband med detta. Det är en utförligt skriven bok med en personlig och professionell touch.