Miljörörelsens kärnavfallssekretariat (MILKAS) har deltagit i vårens samrådsmöten för allmänheten 31 maj i Oskarshamn och 1 juni i Forsmark och tagit del av underlaget inför dessa. Temat har varit alternativredovisning av plats och metod. Av kärnavfallsbolaget SKB:s förhandsinformation att döma skulle denna del av samrådsprocessen vara av stor vikt för den vidare behandlingen av alternativa plats- och metodval. MILKAS deltog också som observatörer i det offentliga sammanträdet med samråds- och MKB-grupp Forsmark den 2 juni i Uppsala.

Tyvärr måste MILKAS konstatera att detta tema inte genomsyrat vare sig samrådsmötena eller underlaget. Efter dels mångårig kritik från miljörörelsen och oberoende forskare och dels KASAMs engagemang som bl a tog sig uttryck i det seminarium om alternativa platser och metoder enligt miljöbalken som hölls på Arlanda i februari, hade MILKAS förväntat sig att frågan om alternativen skulle behandlas mer seriöst. Med en seriös behandling menar vi att vissa grundläggande krav behöver vara uppfyllda.

För det första måste olika alternativ undersökas på ett förutsättningslöst sätt vad gäller dels olika aktörer och dels historisk prestige och tradition. Ända sedan SKB AB:s forskning påbörjades för flera decennier sedan har inga oberoende forskare involverats i processen på ett rimligt sätt vad beträffar resurstilldelning. Inte heller har bolaget under alla dessa år släppt sin fixering vid KBS-3-metoden, d vs förvaring i grundvattenförande urberg.

För det andra kan inte de alternativa platserna och metoderna enbart användas i syfte att visa på huvudalternativets förträfflighet, vilket MILKAS menar har varit fallet i den här processen. T ex måste alternativens fördelar, inte bara nackdelar, lyftas fram.

För det tredje måste forskningen kring de alternativa platserna och metoderna ges rimliga resurser i relation till huvudalternativet. De resurser som satsats på att titta på metoder som MILKAS finner intressanta att undersöka, t ex övervakad lagring och torrförvar, har getts försvinnande små anslag i jämförelse med KBS-3-metoden.

 Följande synpunkter vill MILKAS särskilt lyfta fram:

• Under samråden hävdade kärnavfallsbolaget och en av det anlitad miljöjurist att samråden inte syftar till att ifrågasätta dagens metodval! MILKAS anser att ett sådant resonemang är mycket oroväckande. Dels kan inte samrådens innehåll dikteras på förhand och dels leder ett sådant resonemang till att  krav på alternativa metoder och platser inte kan resas, vilket ju faktiskt var temat under denna fas av samrådsprocessen. I förlängningen leder detta till att KBS 3 blir det enda alternativet som det kan samrådas om.
• Ett ofta förekommande argument från SKB AB under samråden var att det inte finns tillräckligt med kunskap om de alternativa metoderna. Men varför, frågar sig MILKAS, försöker bolaget då inte ta fram mer kunskap om dessa metoder? Annars uppstår ju ett prekärt cirkelresonemang, om alternativa metod och teknikval  inte undersöks och demonstreras kan de ju inte jämföras, prövas och värderas.
• Representanter för SKB AB  framförde flera gånger under samrådsmötena åsikter som vittnar om att bolaget oavsett vilken kritik av KBS 3 som framkommer under samrådsprocessen redan på förhand bestämt sig för att driva igenom denna metod, trots att det saknas kunskap om det finns miljömässigt bättre förvarsalternativ. Tex hävdades att ”SKBs mål är att i slutändan visa att KBS 3 är den rimliga metoden” ,  ”det är ingen idé att göra någon MKB på de alternativa metoder, tex djupa borrhål, som SKB inte tycker har någon lösning” samt ”vi kan inte lägga ner 30 år till av forskning för att någon annan metod ska komma upp till en jämförbar nivå med KBS 3 -metoden”. MILKAS anser att denna inställning skadar förtroendet för samrådsprocessen, då en sådan kräver ett förutsättningslöst förhållningssätt till olika sätt att hantera kärnavfallsfrågan på .
• En allvarlig brist som redan påtalats av flera parter på samrådsmötena är att SKB AB ännu inte kunnat presentera de bilagor med utredningar som tillhör samrådsunderlaget. Dessa bilagor kommer först i september. För att kunna göra en bedömning av ett underlag måste naturligtvis alla delar av det finnas att tillgå.

Elisabet Ahlin och Maria Kuylenstierna,
Miljörörelsens Kärnavfallssekretariat (MILKAS), juni 2006.